Flora

Det var nog det
att han hade så
varma händer
som gjorde att hon
alltid återvände
En sådan värme
aldrig hade hon
känt den så
Denna kärlek
att älska så uppoffrande
hon försvann och blev en skugga
En förlorad kvinna
Flora den vackra skönheten
sitter på terassen
ser tiden passera
en gång fanns en ny tid
även för henne
händer kan tala om skönhet
när de smeker din kind
och väcka kärlek
kanske var det så