Flora

 
 
 
 

Det var nog det

att han hade så

varma händer

som gjorde att hon

alltid återvände

 

En sådan värme

aldrig hade hon

känt den så

 

                                Denna kärlek

                                att älska så uppoffrande

                                hon försvann och blev en skugga

 

En förlorad kvinna

 

                                Flora den vackra skönheten

                                sitter på terassen

                                ser tiden passera

                                en gång fanns en ny tid

                                även för henne

 

 

händer kan tala om skönhet

när de smeker din kind

och väcka kärlek

 

kanske var det så




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

stinaspoesi.blogg.se

Välkommen till min poesi blogg där jag lägger upp egenhändigt skriven poesi, dikt och prosa.

RSS 2.0